torsdag 29 oktober 2009

Sahlin i syretältet

Så Mona Sahlin vill att bilisterna ska betala mer I form av vägtullar och avgifter? För det första ska man ha klart för sig att bilisterna i detta land sannolikt är den mest beskattade gruppen som finns. Vad beträffar de avgifter bilisterna betalar idag, kan man dela upp dessa i två delar; för det första den rena fordonsskatten, och ovanpå dessa skatter för rent brukande av fordonen i form av bensin och dieselskatter, koldioxidavgifter m.m. och därpå moms.

För länge sedan var det så att varje transportsektor skulle vara självbärande, d.v.s. de pengar bilisterna betalade in till statskassan skulle användas till saker som kom just bilisterna/trafikanterna till godo. Men eftersom detta var och är en guldkalv för staten, tog man bort den formuleringen till att politikerna skulle göra en ’trafikpolitisk bedömning’ av hur alla pengar skulle användas.Konsekvensen av detta blev givetvis att bilisterna pengar pumpas ut i statens utgiftsbudget, och man anser sig givetvis beroende av dessa pengar. Under samma tidsperiod har man även vägnätet förfalla och inga större förbättringar har gjorts.
I Stockholmsområdet var den enda större förbättringen byggandet av Essingeleden vilken skedde på 60-talet. Sedan dess har det mest rört sig om konstgjord andning och svammel från politikerna utan några konkreta beslut. Oftast har givetvis även miljötalibanerna i form av (mp) och (v) satt sig till motvärn, och flummat runt med sina visioner och drömmar, baserade på att alla ska åka kollektivt eller ta häst och vagn.

När nu situationen är ohållbar, kommer alltså Mona Sahlin med idén att bilisterna ska betala för vissa vägsträckor och ombyggnader. Vi har alltså fenomenet att bilisterna sedan länge varit statskassans mjölkko emedan man underlåtit att bygga ut vägnätet efter behov. Nu ska man alltså ge sig på bilisterna med ytterligare en pålaga, för nyttjande av vissa vägsträckor eller rätten att få köra sin bil i vissa områden, vilket man kan läsa i denna artikel http://www.svd.se/nyheter/politik/artikel_3724033.svd.

Som bilist blir jag rent utsagt förbannad över både den förda politiken, och Mona Sahlins uttalande. Hon är fullt medveten om vad som pågått under många år och pågår idag, men detta ger väl (mp) och (v) en kvittens på att de ska fortsätta dela säng med (s).

Men OK, det finns en logik i att man ska betala för användandet av en bil, inte ägandet. Alltså, om man resonerar som politikerna, borde man helt slopa bilskatten, och lägga all beskattning på användandet. Men det går givetvis inte eftersom staten har detta som en ren inkomstkälla och ju fler sätt man kan beskatta bilisterna på desto bättre. Dessutom skulle det leda till en fruktansvärt hög skatt på bensin till skillnad från övriga världen, och dessutom kräva ett antal dyra betalsystem, så det är givetvis uteslutet. De som sedan bor i glesbygd skulle även bestraffas bara för att de är tvungna att använda bilen för att kunna göra de mest fundamentala inköpen och transporterna.

Alltså gäller det att hitta på så många nya och finurliga skatter som drabbar bilismen som möjligt, helst med s.k. miljöanknytning. Så vi kan bara vänta på att det kommer en speciell dubbdäcksskatt, batteriskatt, oljeskatt och så vidare. Det finns säkert några forskare som ’vetenskapligt bevisat’ att dessa skatter är legitima.

Historiskt sett i svensk politik finns det tre ”svarta får” i Sverige; de som nyttjar tobak, de som dricker alkoholhaltiga drycker och bilister.
Gemensamt för dessa är att de inte har några intresseorganisationer värda namnet, och alltså är de tillgängliga för alla typer av pålagor. I fallet bilismen, kanske någon nämner Motormännens riksförbund, men de är faktiskt helt marginaliserade och alla skiter både i vad de säger och vad de gör.

Vi har alltså kanske 5 miljoner bilägare som drabbas av pålagor, men de må muttra i sina hem emedan några hundra tusen muslimer är en maktfaktor, och det ska accepteras, och tas hänsyn till o.s.v. eftersom de är organiserade emedan man helt kan strunta i bilisterna varandes splittrade, och dessutom historiskt vana vid att ta all pålagor med ett stilla mummel.

Så, viss är det en logisk följd att Mona Sahlin proklamerar att bilisterna minsann ska betala för sig i form av vägavgifter, trängselskatter och tullar? Hon nämner inte de tiotals miljarder per år bilisterna bidrar med till statskassan, eller att man underlåtit att bygga ut vägnätet efter behov, utan det heter i princip att ”Nu ska bilisterna börja betala för sig.”

Snälla Mona, jag skulle mot bakgrund av det jag påtalat vilja berätta för dig som partiledare en sak – det finns ett uttryck som heter ”skam i kroppen”, har du hört talas om det?

fredag 23 oktober 2009

Politiker söker sängkamrat

Nu stiger desperationen! För det första kan man ju konstatera att SD:s senaste uttalanden är tre saker; för det första massiv kritik mot den invandringspolitik som förts och förs. För det andra det andra vill man skydda den svenska kulturen. För det tredje pekar man på islamiseringen landet som den största enskilda faran mot svensk kultur.

Men vad faen! Bemöt dessa påståenden i stället för att svamla desperat om allt från ”agg mot folkgrupp”, till att (m) kan dela säng med (mp) för att slippa se (sd) som vågmästarparti. En del menar till och med att man inte ens tänker debattera med (sd) p.g.a. av deras rasistiska åsikter.
Den enda jag sett som vågade ta en debatt med (sd) var Maud Olofsson, men det slutade med ren idiotisk och irrelevant pajkastning från hennes sida. Rent pinsamt.

Hela den politiska arenan utstrålar någon form av total desperation och det som man i detta land ansett varit heligt d.v.s. tryckfrihet och demokrati har man plötsligt åsidosatt eftersom denna nye spelare visat sig. Att moderaterna ens kommer på tanken att liera sig med miljötalibanerna är helt befängt och desperat.

Men vad gör man inte för att få vandra i maktens korridorer? Men man är tydligen så kissnödig enligt vad man kan läsa i denna artikel; http://www.svd.se/nyheter/politik/artikel_3695951.svd

Så, den dag några seriösa politiker svarar på de frågeställningar som (sd) dragit upp, kommer jag att lyssna. Till dess och om det fortsätter på den inslagna vägen, stiger bara mitt politikerförakt.

Så kom igen nu. Svara på detta: De områden som byggdes under miljonprogrammet och i vilka inhystes alla som ville komma till detta land och den segregering som blivit en följd av detta (med politikernas goda minne), var det klokt? Eller vill någon efter vad som påstås t.ex. i denna artikel http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3698933.svd, anföra något annat än att det finns problem i dessa områden?

För det andra; som svensk accepterar jag andra kulturer så länge de inte interfererar med min, varandes svensk i Sverige. Vill någon utöva en annan religion har jag inga problem med det, men varken jag eller mina barn ska ha med det att göra, och jag vill inte bli tvingad till något eller avstå något, eller störas med hänsyn till för Sverige främmande kulturer.

För många år sedan hette Islands president Vigdis Finnbogadottir. Hon fick frågan om hur islänningar ser på invandring, och svarade då att; ”Om de kommer till Island ska de acceptera vår kultur och bli islänningar”. Inte så konstigt att den svenske journalisten kvickt bytte ämne, men uttalandet är tänkvärt.

Efter själv att ha bott i andra länder är det helt enkelt så att man tar seden dit man kommer, och man må definitivt leva efter de lagar landet har. Härvidlag kan jag hålla med om att utövandet av islam är ett direkt hot mot svensk kultur och etik. De värderingar som ligger till grund för islam är vitt främmande från svensk kultur, och vad än det rör sig om baserat på muslimsk tro, må det inte tillåtas ha något som helst inflytande på vare sig svensk kultur eller svensk lagstiftning. Därmed inte sagt att islam som religion ej må tillåtas, men i de delar muslimsk tro interfererar med svensk kultur, må svensk kultur, etik och religion gälla. Passar det inte att äta fläskkött i skolan må man vara hungrig. Accepterar man inte bad för kvinnor och män må man bada eller duscha hemma o.s.v.

Så återigen – svenska politiker; Ni har sopat denna fråga under mattan sedan Palmetiden, och flummat runt med ord som ”berikning”, ”multikulti”, "solidaritet med flyktingarna" och annat under åren. Vilka är Era och lösningar nu när (sd) frågar och bilarna brinner? Leta nya politiska potentiella sängkamrater till efter nästa val, eller lösa problemet och ta debatten?

tisdag 20 oktober 2009

Nu är de kissnödiga...

Nu är politikerna desperata, haha! SD:s ledare Jimmie Åkesson har kritiserat den politik som förts de senaste årtiondena, och det pinsamma är att han har helt rätt. Han påtalar precis de all vet om men inte ens törs nämna, d.v.s. att det i svensk invandringspolitik sedan 60-talet begåtts ett antal misstag, som vi idag blir lidande för och sannolikt i än större utsträckning i framtiden om inget görs.

Historiskt var det så, alltså ett tag efter kriget, att vi behövde arbetskraft, och ett antal familjer från Finland kom hit för att arbeta. Vad man gjorde då var att integrera dem i det svenska samhället, och dessutom är den svenska och finska kulturen ganska lika varför detta fungerade bra. Det är klart att de kallades ”finnkolingarna” och så, men det var inte så allvarligt.

Sedan kom den stora mörka tiden i vilken ett antal misstag begicks. Det var på 60-talet som den Palme-ledda regeringen började verka som litet världssamvete, och tog ställning för eller emot olika regimer. De regimer de tog ställning emot, var givetvis alla som ville lämna dessa länder, välkomna till Sverige, flyktingar eller ej.

Varandes ett litet land uppe i Norden, uppstod givetvis ett bostadsproblem och man initierade det s.k. miljonprogrammet. Detta var bestående av billiga fuskbyggen som skulle inhysa i stort sett alla som ville och kunde komma till Sverige. Men då uppstod även kritik. Man fann gott att göra kopplingen mellan rasism och flyktingpolitik, betydande att de som inte ville att vi skulle ta emot ’flyktingar’ var rasister. Och med den tid som då rådde var det perfekt grogrund för bidrag, m.m. som underlättade för alla som ville komma hit från de länder vars styrespersoner Palmeregeringen ratade. Det var ju en ren humanitär åtgärd och vi i Sverige som hade det så bra skulle givetvis hjälp till. Tyckte man inte så var man ju rasist.


Så nu står vi där…politikerna i de gängse partierna fattar inget, och det kan man tydligt se i klippet i denna artikel i SvD; http://www.svd.se/nyheter/politik/artikel_3677703.svd

Att ha en vice statminister, Maud Olofsson, som kommer med den typen av föråldrade och rent felaktiga argument hon gjorde, finner jag ganska löjeväckande och avslöjande.

Jag passade på att skriva ner de argument hon anförde, och i princip var det bara svammel baserat på:
- vi ska vara glada för ”berikningen” av vår kultur.Svar: Tack det räcker med ’berikning’ nu. Det har redan varit för mycket och invandrargrupper börjar ställa krav gentemot svenska samhället om speciella särbehandlingar. Gruppen muslimer, och invandrare, är nu så stor att politikerna uppenbarligen måste fläska för dem inför valen. Berikningen är extra tydlig i Rosengård, Gottsunda, och en del andra miljonområden.

- har man stark tro på sin egen kultur behöver man inte bekymra sig, och kan vara ’trygg’.Svar: Men snart får man väl försvara sin egen kultur, och i synnerhet de delar som inte faller muslimer i smaken. I många fall ska alltså svensk kultur och tradition bli lidande av hänsynstagande till muslimer.

- det finns ingen startpunkt på svensk kultur.Svar: Nej, det är riktigt, det finns ingen direkt startpunkt, den har utvecklats under kanske tusen år. Men det är sedan de politiska misstagens tid i denna politik som vi har hamnat i den situation vi har idag. Ej heller har muslimsk/arabisk kultur något startdatum, så vad är detta för argument?

- det är kollektiv bestraffning av alla icke svenskar (muslimer).Svar: Det är ingen form av kollektiv bestraffning. Kommer man till ett land må man acceptera den kultur och de regler som gäller. Passar inte detta är det bara att åka till något annat land där man finner reglerna och kulturen accepterbara.

- SD spelar offer.Svar: Kanske spelar SD på att vara offer, men egentligen påtalar de bara frågor som ingen vågat nämna och ej kommit till ytan tidigare trots att alla varit medvetna om dem.

- Diskussionen om invandringspolitiken har varit öppen.Svar: Detta är en direkt och ren lögn. Alla som varit med under åren vet att det minsta ifrågasättande av invandringspolitiken har gett en stämpel i pannan som ”rasist”. Ingen journalist som ville behålla sitt arbete eller politiker som vill vara kvar i politiken har vågat ifrågasätta den invandringspolitik som drivits.



OK, det finns inte ett enda rätt. Efter att själv ha bott och arbetat i ett annat land i flera år, vet jag att man accepterar seden dit man kommer. Kanske vill man inte deltaga i de kulturyttringar som finns, eller den religion de har, MEN – man kommer inte till ett annat land och ställer krav på de som bor där eller på andra sätt stör eller interfererar med den kultur eller de lagar de har. Då har man inte i det landet att göra, det är ganska enkelt och det fungerar så i hela världen, utom i Sverige där en bit av 70-talets flumpolitik tydligen finns kvar. Och vad värre är – i huvudet på en vice statsminister.

söndag 18 oktober 2009

Politisk prostitution?

Jaha, det kommer att bli så att man kommer att tillåta kyrklig vigsel mellan homosexuella. Jag är själv konservativ och har definitivt inget mot homosexuella personer per se. Javisst är det äckligt med bögar som vänslas på allmän plats, men det kan jag leva med. Jag är inte heller speciellt kristen eller troende, dock gift i svenska kyrkan.

Nu är det tydligen så att man ska tillåta homosexuella att gifta sig i kyrkan, vilket man kan läsa i denna artikel; http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3668869.svd, och det är mig helt främmande. Jag och min fru lyssnade till prästens ord när vi gifte oss, och det var någonting om att ”…äktenskapet är av Gud instiftat till samhällets väl och fortbestånd.”, samt vi lovade varann att vara trogna till dess döden skiljde oss åt.

Det är ju inte en bokstav rätt när det gäller homosexuella, och de präster som vägrar viga homosexuella har mitt fulla förtroende och min förståelse. Deras arbete ska ju vara baserat på deras tro, och det är just den de ska predika i sina församlingar. Vi pratar alltså inte om någon form av politisk plattform i predikstolen, utan en tro prästen har. Har prästen alltså, och helt förståeligt, inte tron att viga homosexuella, ska denne slippa det utan minsta snack. Personligen tycker jag inte homosexuella ska ha rätten att vigas i kyrkan, basta. De må leva tillsammans, ärva varandra, men de ska inte ha rätten att gifta sig i kyrkan, eller få adoptera barn. I mitt fall känns det som en total degradering av äktenskapets innebörd, och gör att jag tappar förtroendet för kyrkan, och de fundament den baseras på.

För det första kan homosexuella inte få barn ’till samhällets väl’ och det är faktiskt så vist naturen har sett till det. Och på den punkten rök även fortbestånd. Märkligt, det har fungerat så sedan kristendomen skapades, alltså 2 tusen år, men nu har politikerna de senaste åren identifierat en potentiell väljargrupp, och då gäller det att fiska röster och vara med på pridefestivaler. Det är som någon form av 70-talsflum som kommit till ytan igen. Och eftersom kyrkomötet tydligen verkar vara någon form av politisk konstellation gäller det tydligen att fiska röster, emedan man egentligen bara degraderar kyrkan till någon politiskt styrd tarm, och det som en gång var viktigt och fundament när jag och min fru gifte oss degraderas till någon form av intentionsflum.

Javisst, men problemet med att de inte kan få barn kan man ju fixa med insemination eller adoption, eller hur? Som sagt, naturen har sett till det så att bara en man och en kvinna kan få barn, och enkelt är det faktiskt. Att barnlösa par kan adoptera, eller adoption sker av andra anledningar har alltid skett, men det är naturen helt främmande att homosexuella ska kunna adoptera. Precis som att två män eller kvinnor ska kunna skaffa barn. Till detta hör givetvis debatten om hur lämplig uppväxt det är för ett barn att växa upp med en homosexuell konstellation. Nävisst nej, de får ju inte rösta…

I artikeln som påstås att enskilda präster ska kunna vägra viga homosexuella. Jaha, men hur länge då? Om något år kommer väl de homosexuella med röstsedeln i ena handen kräva att alla präster ska tvingas viga homosexuella, och då kan man ju gissa vad de politiska partierna gör.
Så vad är nästa steg i utvecklingen? Giftermål med hund, katt? Mellan två hundar, kanske homosexuella? Nävisst nej, det var inga väljargrupper…

Vi pratar alltså om en total degradering av kyrkan som institution och funktion till samhällets bästa, styrt av opportunistiska idéer, men vad gör inte politikerna för att paddla på vågen och fiska lite röster? Det är ju inte så många som röstar i kyrkovalet eller bryr sig längre, och man kan ju undra varför.

Man kan ju även notera som det står i artikeln; ”Rätten för homosexuella att adoptera är ett annat exempel. Lagen blir tandlös eftersom inga givarländer accepterar homosexuella par som adoptivföräldrar.”Så det är så, att bara för att politikerna ska fiska hbt-röster, kommer inga andra länder att tillåta att adoptivbarn skickas till Sverige, enär deras regler förbjuder att man inte kan garantera att ett normalt ”par” är mottagare.

Men det är väl som vanligt, och vi lärde oss av Olof Palme; hela världen har fel och Sverige har rätt och är ett föregångsland som ska lära alla andra. Fattar Ni inte det är Ni korkade, d.v.s. 99.9% av världens befolkning.Men man kan ju tycka att det är synd att ofrivilligt barnlösa par inte kan adoptera barn från andra länder som är i behov därav, men de kanske är en mindre och mindre högljudd grupp än hbt-folket?

Och Malin Westerholm avsluter ” –Vi har långt, långt kvar när det gäller myter.” Javisst, det är en myt att kristendomen funnits i 2000 år och att bara en man och en kvinna kan få barn eller?

Kanske ska hbt-folket kunna beställa lite barn på nätet när det passar dem…

onsdag 14 oktober 2009

Under solen inget nytt

Jaha, man tryckte igenom FRA-lagen igen efter lite modifikationer. Sannolikt vet inte politikerna ett skit vad det handlar om, de bara röstar efter partipiskan. Så mycket för demokrati och representanter för folket. En undersökning som SvD gjort (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3648715.svd), visar att så är fallet, och att beslutet är taget; http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3654125.svd, http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3655279.svd.

Nyhetsrapporteringen i PS var minimal, snarast en parentes, och det säger en del om vilka som drar i deras trådar.

Men egentligen är inget nytt, FRA har sannolikt signalspanat där det passat dem sedan sin tillkomst. Så FRA-lagen skulle bara lite hastigt i första läget drivas igenom för att legalisera en verksamhet som pågått sedan länge. Under kriget hade man t.ex. kopplat in sig på telelinorna till den tyska ambassaden, och alla ledningar på vilka utländsk trafik gick på genom landat, t.ex. mellan Tyskland och det ockuperade Norge. Att som en förlängning av detta koppla upp sig på och lyssna på trafiken på Internet är alltså en självklar sak.

Men idag är problemet ett annat än på 40-80-talet. Den informationsmängd som går över Internet är enorm, och det finns ingen som helst möjlighet att manuellt utvärdera den. Och här startar ett informationskrig, bestående av medel och motmedel. Att tro att intressant och hemlig information skickas mellan olika källor oskyddat är helt naivt. Alltså kan man förutsätta att all information man är intresserad av har tung kryptering. Till vilken grad FRA kan hantera/knäcka sådan idag har jag ingen aning om men relativt enkla kryptosystem kan vara mycket svåra för FRA att knäcka, t.ex. blankettkrypton.

För det andra kan man förutsätta att informationen man är intresserad av inte skickas till och från IP-adresser med sändare/mottagare som FRA kan koppla till något. Det är alltså föga sannolikt att ryska ambassaden skulle skicka information till någon adress i Moskva på någon av de IP-adresser ambassaden är registrerad på. Ett Internetcafé någonstans i Stockholm snarare trolig kommunikationsplats, och att man varierar platser varje gång.

För det tredje, kan man vara övertygad om att all kommunikation sker genom bulvaner, alltså helt falska och påhittade identiteter, för att på så sätt försvåra för FRA.
Så slutsatsen är att FRA säkerligen filtrerar bort allt som inte är intressant med enkla hjälpmedel, men när något som är tungt krypterat, kopieras materialet för att vidarebearbetas av FRA:s nya dator. Denna går sannolikt igenom materialet enligt alla kända algoritmer för att ta reda på innehållet, och till vilken grad de idag kan knäcka t.ex. RSA-krypton har jag ingen aning om.
Så det var därför som man i första läget bara ville ha ett formellt välsignande av att man får snoka i all Internettrafik från Riksdagen, när gemene man tror att FRA bekymrar sig om hemliga kärleksaffärer och andra privata småsaker.

Historiskt sett är FRA mycket duktiga på att knäcka krypton, och hur duktiga de är idag får vi aldrig veta. Som exempel knäckte Arne Beurling den tyska diplomatkoden på 40-talet som sändes med en manick som egentligen var mycket mer komplicerad än den berömda Enigma.

Lägger man nu ihop de två fakta att FRA har fått anslag till att köpa en värstingdator, och just fått klubbat att man ska bygga ett ersättningsfartyg till Orion, leder ju det till slutsatsen att man idag kan knäcka de mest komplicerade krypto andra länder idag använder, beaktandes landets försvarsbudget. Jag har svårt att tänka mig att man annars skulle godkänna den mängd pengar vi pratar om. Men det är bara spekulationer och gissningar givetvis…vad FRA kan eller inte kan, vad de gör eller inte gör, och allt annat som har med deras verksamhet att göra är givetvis militära hemligheter.

Men det spelar ingen roll vilka politiker som sitter vid rodret i denna fråga, om det är Tolgfors eller Bodström som går i svaromål för denna lag. Ingen kan, vill, eller får förklara FRAs verksamhet och följaktligen är det legaliserande av ’business as usual’ som gäller.

Upp till bevis SR!

Vad trött man blir på Public Service! En gång i tiden var det kanske enda lösningen att ta in pengar till verksamheten genom licenspengar för ”innehav” av TV. Men nu pratar vi om 50-70-tal. Sedan dess har konceptet helt gått ur tiden i och med kommersiell radio/TV vilken finansieras på marknadsmässiga villkor. Nu skriver vi alltså 2009, och kan i dagens SvD i denna artikel: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3649443.svd, läsa hur de två cheferna för Sveriges Radio likt papegojor kör samma ’mantra’ som tidigare årtionden.

Första delen av artikeln går ut på att tala om hur duktiga man är och att man ska bli ännu bättre. Man kan alltså konstatera att det är cheferna på SR, som talar om hur duktiga de är, inte lyssnarna. Här har vi, precis som när det gäller SVT, inställningen från PS sida att de varandes experter vet vad medborgarna vill ha och ska lyssna på, samt även vad som är bra för dem att få sig till livs, och ska tvingas betala för. Man vet alltså inte, till skillnad från kommersiella kanaler vad lyssnarna vill ha.
Tittar man i SR programtablå, är det ganska uppenbart att det inte handlar om vad medborgarna vill ha. Ta t.ex. P2 på eftermiddagarna. Jag har mycket svårt att tro att licensbetalarna skulle betala för ett potpurri av nyheter på världens nästan alla språk. Men det vet givetvis SR att lyssnarna vill ha. Det heter tydligen ”medial blandhushållning”, och man tror tydligen att radiolyssnande går till som på 50-talet, d.v.s. att lyssnarna läste programtablåerna och samlades vid radion för att lyssna på något specifikt program.

När det sedan är en nedgång på marknaden och konkurrensen hårdnar, klappar man sig på bröstet och utropar att man ”…är viktigare än någonsin.”. Historien är snarare så att man genom sin finansieringsmodell automatiskt får en större del av det utbud som finns, vilket innebär att man i större utsträckning kan styra medborgarna med sina åsikter och propaganda. Givetvis måste man hävda att man är objektiv och opolitisk, eftersom man har finansieringen av verksamheten med ”licensavgifter”. Och med den tvingande finansieringsmodellen kan man även hävda att man är ”synnerligen framgångsrik”.

Men om man nu är så duktiga som man påstår, borde man ju inte rädas att konkurrensutsättas, eller hur? Det är ju ungefär som en höjdhoppare som påstår att ”jag hoppar högst i världen”, men vägrar tala om hur högt han hoppar, ej heller ställer han upp i några tävlingar. Ingen normalfuntad medborgare skulle tro på höjdhopparen, men vi ska tydligen tro på att SR är ”viktigare än någonsin” och att man är ”synnerligen framgångsrik”.

Upp till bevis då! Skicka ut frivilliga inbetalningskort till samtliga hushåll i landet för finansieringen av Er verksamhet. Då får Ni reda på hur mycket medborgarna de facto är villiga att betala för Ert utbud.

tisdag 13 oktober 2009

Är FRA-lagen ett copyrightbrott?

Jag läste just i SvD i denna artikel: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3641221.svd, att Riksdagen ska rösta om FRA/lagen igen.

En aspekt jag kom på om FRA-lagen, är den med copyright. OK, det kanske verkar larvigt, men nu är det svensk lag som gäller, och för alla som tagit del av rättegången mot TPB vet har man skruvat upp ribban för copyright ordentligt, och film och musikbolag jagar piratkopierare med ljus och lykta. Man snackar om att kapa IP-adresserna för de som piratkopierar, och att förlänga copyrighttiden till uppemot 70år i EU.

Vad jag menar är att om jag skriver en text i en blogg, i ett e-mail eller var katten som helst har jag copyright på den som skapare av den. Alltså, om FRA nu har rätt att snoka i texten är det en sak (vilket "i sig" strider mot grundlagen i fallet e-mail), men de har inte rätt att på något sätt kopiera texten till något annat media, inkluderande de hårddiskar de har. De har ej heller rätt att skriva ut den utan mitt uttryckliga godkännande. Om de t.ex. samlar in material elektroniskt, med någon form av sortering, och skriver(duplicerar) det till en hårddisk för vidare behandling, gör de sig alltså skyldiga till brott mot min copyright. Precis som de som läser ner en bok till sin hårddisk för att läsa den eller sno delar av den. De må läsa det jag har publicerat t.ex. i en blogg, men de har inte rätt att duplicera det. Detsamma gäller e-mail, FRA-lagen ger dem alltså rätt att ta del av innehållet, men de får inte duplicera det.

Kan te sig larvigt i sammanhanget, men lagen för copyright gäller även FRA såvitt jag vet.

Nu vet jag inte hur FRA fungerar och deras rutiner, men ponera att man har mjukvara som samlar in intressant material och skriver det till FRA:s hårddiskar för vidare bearbetning – då gör man sig skyldig till copyrightbrott varenda gång denna kopiering görs. Vad värre är; FRA bygger in ett systemfel i sina rutiner/sin mjukvara som strider mot lagen.

Enligt en bild jag såg över FRA:s arbetssätt skrevs informationen först till en ”Källdatabas” och sedan till en ”Analysdatabas”. Som jag ser det gör man sig alltså skyldig till två fall av brott mot copyrightlagen varje gång material kopieras till dessa databaser.

Något att fundera på va’?

lördag 10 oktober 2009

En ko och ett elstängsel

Jaha, “Svenskarna är på väg hem”? (Svd; http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3632411.svd).

Vi pratar alltså om några som hittat svenska pass i Cornflakespaket. De är på väg ”hem”, eller kanske rättare sagt till sin fristad, där de kan planera flera resor för att ”studera koranen”, eller vad det hette, när de stackars ”svenskarna” blev tagna på vägen till talibankontrollerat område.

Sedan frågar man sig vad den här lilla historien kostat svenska skattebetalare. Eftersom man nu inte behövde betala deras flygbiljetter ”hem”, undrar man vem som tar notan för 6 som åkte dit för att förhandla med myndigheterna. Alltså traktamenten, flygkostnader, hotellkostnader och ?

Låt oss gissa att svensken ”Ghezali” med kompisar, ånyo inom något år kommer att hamna i en liknande situation.

En ko som går mot ett elstängsel kan konstatera att det gör ont och håller sig borta från stängslet. Men det är klart att om man är dummare än en ko, går man emot stängslet igen, och igen, och fattar inte vad som gör ont, eller fattar att man ska hålla sig borta från stängslet.

Är Clark Olofsson ute förresten?

Add: Tänk vad märkligt att länken ovan inte funkar till SvD...man tillåter alltså inga kommentarer eller blogglänkar till artikeln. Tänk vad konstigt.
Annat hade det varit om det varit Silvias nya hattkollektion. Då hade man väl både fått rösta på vad man tycker om den, kommeterat och bloggat hur mycket som helst.

torsdag 8 oktober 2009

Men...vad räds Fru Hamilton?

Det här är en ganska kul debatt. Det intressanta är att alla vet att SVT/SR alltid varit styrda av myndigheterna när det gäller vilka nyheter som må rapporteras, och att detta grundmurats sedan 60-talet. Att sedan de som jobbar på SVT/SR har varit vänstervridna generellt har ju givetvis inte gjort saken bättre. Nu vill tydligen ett par moderater att saken ska granskas, vilket man kan läsa i denna artikel: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3621361.svd.

Men givetvis måste man ge sken av att vara objektiva eftersom verksamheten bekostas av licensavgifter som man tvingar alla med ”kanalväljare” att betala. Men fundamentalt är det så att det finns inget media som är objektivt, och det är rent larvigt av Eva Hamilton att påstå att Public Service är det. Om så hade varit fallet hade hon inte behövt dels göra en larvig liknelse med Italien, och vidare snarare välkomnat en granskning som en ’kvittens’ på att SVT/SR verkligen är objektiva.

Men icke. Hon är fullt medveten om att både nyhetsinnehåll och programtablåer sätts ihop baserat både på instruktioner ovanifrån och med en journalistkår som är allt annat än objektiv. Deras jobb är att förmedla det myndigheterna anser att medborgarna ska ha sig till livs och behöver veta. Man anser att SVT/SR har ett samhällsansvar, det handlar inte om vad medborgarna vill ha t.ex. på radio.Till skillnad från konkurrensutsatta media baserar man alltså sitt programutbud på olika förutsättningar men fått sig bestämda. Till skillnad från att veta vad lyssnare/tittare vill ha, gissar man alltså och kombinerar med vad som erfordras av dem. Balansgången är givetvis helt ohållbar, och det vet Eva Hamilton mycket väl.

Men det intressanta är objektiviteten, som artikeln handlar om. Under 60-80-talet var det bara att braka på med propaganda. Några saker blev fällda av ”Radionämnden”, men inget att snacka om. Men det var ändå läge att lägga om taktik. I stället för uppenbara fadäser mot objektiviteten gällde och gäller ”mängdens princip” med selektivitet. Det fungerar så att man selekterar nyheter som passar det man vill förmedla.

Om t.ex. palestinierna angriper israelerna med raketer är detta ingen nyhet. Inte ens om det upprepas ett antal gånger. Däremot om Israel efter upprepade raketanfall skjuter tillbaka – det är en nyhet. Men då heter det inte i rubrikerna ”Israel har tröttnat på angreppen”, eller ”Israel svarade på provokationerna”. Det heter i Public Service ”Israel avfyrade missiler mot mål Libanon – 25 civila, däribland flera kvinnor och barn dödade”. Om man inte vet bakgrunden framstår det givetvis som Israelerna startat hela konflikten. Men man är helt objektiv, ingen kan ju förneka vare sig att israelerna skjutit missiler eller att de dödat civila. Att sedan palestinierna avsiktligt startat hela konflikten och att man avfyrat raketer från taket ett barnsjukhus för att få rubriker, det förtäljer man icke. Lite bilder på skadade barn bättrar åxå på saken.

Så min slutsats är; för det första att det inte finns något media som är objektivt, och att Public Service definitivt inte.

Men lille medborgare, som fortfarande tror att Public Service är objektiva. Betala då din TV-licens så du kan få mer av den objektiva information PS tillhandahåller. Själv har jag en snigel på ögat, och är stolt härför.

onsdag 7 oktober 2009

Som man bäddar får man ligga...

I dagens DN på denna länk, http://www.dn.se/nyheter/sverige/rekordmanga-fortkorare-vid-vagarbete-1.968654, kan man lästa att bilisterna vid ett vägarbete i praktiken struntat i hastighetsbegränsningen vid ett vägbygge.

Reaktionen från polisen är givetvis den att sätta upp fler kameror på lämpliga ställen och bötfälla alla som man kan. Vägverket och NTF, ser givetvis detta som en kvittens på hur viktigt deras arbete är och alla kommer givetvis stå på kö för att fördöma de som kör mer än vad som står på skyltarna. Det kommer att ropas på högre böter, körkortsåterkallelse och andra åtgärder.

Men om vi nu tar det lite logiskt; Hur i h-vete kommer det sig att så många struntar i hastighetsbegränsningarna? Om man funderar lite på saken kommer man ganska snabbt fram till att bilisterna mist respekten för skyltad hastighet och risken för att bli ertappad som begränsande faktor, samt bötesbeloppen givetvis. Skulden till detta är just att man genom trafikpolitiken skyltat ner svenska vägar till rent larviga hastigheter och tvingar på så sätt bilisterna att köra långsammare än både vad bilisten klarar och vägstandarden. Detta är i sin tur baserat på samhällekonomiska kalkyler och kallas för Nollvision.

Man har helt enkelt inkompetensförklarat den enskilda bilisten med den påföljden att densamme struntar i regler och i synnerhet ologiskt nerskyltade hastigheter. Problemet är då att när en hastighet är nerskyltad helt logiskt, som i detta fall vid ett vägarbete, struntar bilisterna i denna nerskyltning åxå, eftersom alla vet att hastighetsskyltarna bara är till för att följas då det finns risk att åka fast.

Så, visst kan man ropa efter högre bötesbelopp m.m. och detta för att skrämmas och att den som blir ertappad får betala mer. Men ligger inte felet i grunden i att man genom visionsflummeri, samhällsekonomiska kalkyler samt tjänstemän och politiker, inkompetensförklarat bilisterna?

En trafikdebattör för flera år sedan skrev att ”men alla kör ju inte lika bra som Schumacher”, och detta var ett argument för att ha låga hastighetsbegränsningar. Till det har jag två kommentarer:
1. Om man har en logisk och högt satt hastighetsbegränsning, är det inte tvingande att köra den hastighet som står på skylten. Man må köra saktare om man inte har bråttom, inte väglaget medger, eller om man inte har egen kapacitet/erfarenhet att köra denna hastighet.
2. Korrekt, men alla kör inte som Hulda 95år heller, så varför tvinga alla andra ner till hennes maximala kapacitet. Hulda får gärna köra 70 på en 110-väg, inte stör det mig, men jag ska inte tvingas köra 70 av denna anledning.

Efter att ha bott i Tyskland ett antal år, och varje dag till och från mitt arbete kört på sträckor med ”fri fart”, finner jag det man håller på med i detta land som rent löjeväckande, och ”som man bäddar för man ligga”. Hastighet 'per se' är inte alls farligt, det farliga ligger i att inte anpassa hastigheten till de förutsättningar som är. Men man har genom en storebror-trafikpolitik i Sverige urholkat respekten för hastighetsskyltarna, och efterlevnaden är bara baserad på risken att åka fast och bötesbeloppen/straffpåföljd.

Som det verkar vill man skapa en idealförare i form av en zoombie bakom bilratten som spenderar halva tiden med att titta på vägen och andra halvan på hastighetsmätaren, och tappert jobbar med att inte somna. Skulle zoombien av misstag köra 5km/h mer än vad det står på skyltarna, ska denne få ”näradödenupplevelser”, och helst anmäla sitt fruktansvärda lagbrott själv på närmaste polisstation.

Jaha, jag har inte rätt eller hur? Men låt mig då bara citera ur artikeln ” - Kameran hann dåligt med att fånga alla fartdårar, den blixtrade i ett och när vi slutade mäta hade 372 bilister kört för fort. Det är ett skrämmande resultat, säger Thomas Nilsson på trafikpolisen i Skåne till Kvällsposten.”
Men frågan är egentligen var dårarna finns, bakom ratten eller i trafikpolitiken?
Eller har Ni har Ni hört om norrmannen som hörde på bilradion att det var en ”Falschfahrer” på Autobahn, alltså en idiot som körde mot färdriktningen. Norrmannen utbrast; ”EN??!!! Jag kan se minst 30st!”

Kanske något att tänka på….drygt 4 dårar per minut….en dåre var 15:e sekund.

måndag 5 oktober 2009

Politikerpartiet Storebrorsnykteristerna

I dagens SvD i denna artikel http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3604951.svd har vi en copycat, Bengt Westerberg, som i princip tjatar om de argument som M. Gerger (VD för Systembolaget), redan dragit upp, samma folkhälsosnack, baserat på att politikerna för medborgarnas skull ska göra vad de kan för att begränsa alkoholkonsumtionen i landet. Jag kommenterade M. Gergers artikel på denna länk; http://ulmerkotten.blogspot.com/2009/09/med-nabbar-och-klor-runt-snuttefilten.html.

Och egentligen finns det ju inte så mycket att tillägga, eftersom inte Hr. Westerberg tillför debatten ett dyft förutom en underbar grej som tydligen några roar politiker med; ” Trots uppluckringen är svensk alkoholpolitik alltjämt en av de mer restriktiva i Europa. Olika länders kontrollpoäng är ett mått på restriktiviteten.
I Europa låg kontrollpoängen år 2000 på i genomsnitt drygt 11. Sverige hade då cirka 17 poäng, vilket, tillsammans med Norge och Finland, toppar listan.


Visst är det underbart!!? Världsklass!!! Kontrollpoäng! Det finns alltså muppar som på betald arbetstid ägnar sig åt att kolla hur svårt det är att komma över alkoholhaltiga drycker i olika länder. Sannolikt är det väl dina och mina skattepengar som ryker som vanligt till detta larv. Hr. Westerberg gläds givetvis åt att Sverige hamnar överst i listan med högst ”kontrollpoäng”, och kan racka ner på andra länder som Frankrike, Italien, Tyskland m.fl. för att de inte förstår sitt eget bästa.

Så inget nytt från Folkpartiet Liberalerna, kända sedan urminnes tider för att vara ett gäng nykterister.

Man undrar hur det går ihop i logiken för Folkpartiet; Å ena sidan är man liberala och står för människors frihet som individer i samhället. I detta fall pratar vi alltså om att man inte ens tillåter myndiga personer (mellan 18 och 20 år) att handla på Systembolaget, och man ska göra vad man kan för att nå så höga ”kontrollpoäng” som möjligt, d.v.s. med en kombination av pålagor och försvårande åtgärder hindra medborgarna att köpa alkoholhaltiga drycker.

Vidare kan man inom Folkpartiet glädja sig åt att Systembolagets service är rent urkass avseende om man är nödd och tvungen att köpa Systembolagets sortiment via deras ombud. Eller vad sägs om minimum drygt 2 dagars leveranstid för en vara man vill ha omedelbart? Är det sedan helg inblandad pratar vi om en leveranstid på 5 dagar. Men denna usla service gläder antagligen Hr. Westerberg, ger fina ”Kontrollpoäng”.

Kanske borde Folkpartiet Liberalerna byta namn till Politikerpartiet Storebrorsnykteristerna? Det vore mer passande mot bakgrundsinställningen man tydligen har, d.v.s. samhället är inte till för medborgarna – medborgarna är till för samhället, och ska styras av politikerna.